Added a post 
  • Like
Added a post 

Tanken var att sätta punkt för serien med sista boken, men hur underligt det än låter, så hinner jag inte! Det får bli en sista bok i två delar! En del av innehållet har redan "stulits" och upphovsrätten för en amatör blir svår att kräva, även om varje ord som plitats ned har en datummärkning.

Första delen i den här boken består av mer än 30 000 ord, vilket är längden på kortromaner i kiosklitteratur. 161 000 knapptryckningar (revideringar inte inräknat) och tog 7 månader att skriva!

Den första delen publicerade jag 2014 efter ca 4 års efterforskningar i Ufologi, historia och religion. Jag jobbade under tiden som det begav sig på Amerikanska Mufon (ett nätverk som registrerar utomjordiska händelser med 4000 medlemmar) som journalist i forskningsssyfte. Jag har kombinerade rena fakta med alternativa lösningar i de första delarna som var 4 till antalet och lade sedan ihop alla för dem som ville ha hela boken. Den gick i papperstryck första gången 2018. 

Den här senaste boken (nu i två delar), skiljer sig från resten genom att vi får uppleva en utomjordisk ras ur deras samhällsuppbyggnad, vi får lära oss hur alien möjligtvis tänker och vad som gör deras tekniska framgång. Vi får uppleva jorden ur ett annat perspektiv som följer männisskans utveckling de senaste 6000 åren.

Plotten handlar om en kvinna som är svårt sjuk och vi dyker snabbt ner i personlighetsstörningar. Tanken bakom är "vad händer när vår psykiska ohälsa med vanföreställningar om upplevelserna istället är verkliga"?

Inget i boken är "helt klart", det kan vara verklighet, men det kan även omforma sig till en sjuk människas verklighetsupplevelse och som läsare pendlar du hela tiden mellan "det  är riktigt" det hon upplever och det är bara hennes fantasi!

Uppgörelsen kommer självklart i sista delen av den här boken!

Boken är skriven i berättandeform ömsom personligt perspektiv just nu. Den är skriven på lättläst Engelska och översätts med stor framgång på olika språk. De tidigare delarna har sämre meningssuppbyggnad men legat till grund för en ny alternativ religion bland bl a missbrukare i USA. Jag har själv bevittnat genom dokumentärer hur vissa unga utsatta drognarkomaner funnit hopp genom serien och refererat långa sekvenser ur de äldre delarna.

Varför detta har hänt eller hur det kan ha utvecklats, står jag ovetande till.

När jag publicerar boken hoppas jag ni tar tillfället i akt och köper den. När ni gör det, får jag chansen att fortsätta skriva! Jag tackar alla mina läsare för förtroendet att betala för mina alster och skriver gärna varje dag med mervärde som alla vet, på bloggen och på sociala forum.    

"En bok är någots historia, en artikel är någons önskan att dela med sig, en mening visar endast att vi ännu är vid liv"

/Christine

 

 

  • Like
Added a post 

Jänkare och Kineser arbetar med att korsa ap-DNA med människor och försvarar arbetet som nödvändigt för människans överlevnad i stort sett. Detta pg a "myten" (skulle jag vilja påstå) att människans förfader är en apa.

Mitt resonemang lyder:

"Om människan var apa från början och sedan blev människa, varför har då inte de samtida ap-aporna blivit ap-människor nu"? -Helt enkelt, varför är apan fortfarande apa och duckat evolutionsteorin helt?

Ville vi leka "gud" och skapa walking talking reservdelar, då är forskningen överens om att grisen passar bättre. Walt Disney's "De Tre Små Grisarna" ligger närmre i teori.

Att vi påminner så starkt om apor är för att förutsättningarna att överleva på jorden som på-marklevande-släkte baserar sig i några få detaljer. Uppbyggnaden är bl a viktig -syre, vatten, kol, kväve och fosfor!

Vi delar liknande gjutform -fyra lemmar, dvs fyra ben eller två ben och två armar, huvud, axlar, bröstkorg, bål, höfter och ryggrad. Vi skulle kunna stoppa alla ingredienser i en burk, skaka om och göra en ny varelse. Men även om vi gör det, tillhör inte utkomsten oavsett vilken "ras" den liknar, någon annan redan befintlig ras.

Är det något som stämmer i evolutionsteorin, så är det de överlevnadkraftiga grundförutsättningarna för liv. Utvecklingen har under miljarder år bestsämt dessa former och det vi ser idag är resultatet. Apan är inte i utveckling under en hierarki som människan leder, den är en jämlike med andra förutsättningar.

Ett annat exempel är stenåldern för 15 000 år sedan. Vi hade precis samma begåvning då som vi har idag, med skillnaden av 15 000 års samhällsuppbyggnad! Som science fiction-författare har jag fått sätta mig in i livets uppkomst och utveckling som en "gud" och insett att hur smarta, utbildade och drivkraftiga människor än är, så blir det att gå tillbaka till basic's om vi skulle standssättas på en öde planet utan internet, el och samhällstruktur.

Vi skulle mer eller mindre bli stenåldersmänniskor igen och all kunskap på sikt, få återuppbyggas. Lika falskt eller sant påståendet om att vi tillhör en utomjordisk kultur från början, är därför teorin om att allt som liknar varandra tillhör samma stam från start i livets träd.

Varför det är så svårt för människan att gå bredvid utan att ta täten, vet jag inte. Däremot vet jag att aporna på zoo är äldre i sin utveckling än människan. Därför är det inte heller svårt att tro, att deras samhälle är det optimala resultatet av utveckling.

För 6 miljoner år sedan dök människan upp, apan är 55 miljoner år gammal. Det är inte en dum apa vi ser på zoo som sitter nedslagen och ser på alla besökare, det är individer som är 10 gånger mer utvecklade än oss.

Det må så vara att vi söker intelligent liv i rymden, men hur ska vi kunna veta det när vi finner något, i tanke på vad vi inte ser precis framför våra ögon på jorden?

Att korsa apa och människa kanske inte är så etiskt fel, som en kunskapsmässig katastrof, don't play with fire!

  • Comment
  • Like
Added a post 

Har en god vän i Portugal, han är min största beundrare av den karaktär jag är och i dagens värld är sådana vänner sällsynta. -Någon som alltid under 17 år sagt "upp på barrikaden Christine, du är mer än vad du tror"!

Att hetsa någon till kamp är enkelt när det finns personlig vinning bakom, medan att obönhörligen lyfta någon utan att vinna en enda krona själv, eller få dela framgångens ljus om individen mot förmodan plötsligt skulle få ett genombrott, är däremot lika sällsynt som att se en dront.

Igår liknade han mig vid en annan stor människa, hans mor och förklarade varför. Jag blev så rörd att det sköt mig genom hjärtat som en pil. Jag blev tagen, inte främst på grund av liknelsen, men pg a att han visste vad jag pysslat med i alla år! Kombinationen av det mannen sa, var chockerande. 

Jag vet helt ärligt inte om jag skulle ha tagit till mig informationen för tio år sedan, då jag hade behövt den som mest och idag står fanan på halv stång. Vi orkar helt enkelt inte slåss hur länge som helst. Jag märkte förändringen i mig för ett par år sedan.

En tidig kväll passerar jag ett fönster på vid gavel. Därinne pucklar en fadersgestalt på ett av barnen. Vi kan åtminstone tro att det är vad som sker. Fönstret ligger på fjärde våningen, vi hör rösterna, både den arga pappan som skriker och svär, dunsarna och barnen som gråter och emellanåt bönar honom att sluta. 

Inne i mig fanns den den låga som tidigare hade fått mig att klättra upp längs väggen och räddat alla i nöd, men den brann så svagt att jag skrämdes. Jag tänkte då "det tar aldrig slut". Bredvid mig står ett annat par. Mannen ser chockad ut medan kvinnan vid hans sida är på väg att råka i panik i sin hjälplöshet.

Medan bråket, dunsarna och skriken fyller kvällshimlen tittar jag på dem ett tag. Det kändes som om jag stod utanför scenariot. Jag är trött på att springa rakt in i elden, jag är trött på att människor står och tittar på passivt och gråter när tidningsrubikerna om misshandel och död fyller löpsedlarna dagen efter.   

Efter ett tag går jag fram till kvinnan och ger henne instruktioner om hur de ska få dit polisen snabbt och vad de ska göra för att avbryta vad som var på väg att ske, -utan att råka illa ut själva. Kvinnan protesterar kraftigt när jag plötsligt lämnar över ansvaret på henne. Hon vill att jag ska göra det, men jag ljuger och säger att något är viktigare och lämnar platsen med ryggen till. Hur något kan vara viktigare för mig än att rädda barn, kan vara svårt att förstå men jag kan förklara vad det är och hur illa det än låter, så håller du nog med!

Hur många av oss ringer polisen när vi tror något hemskt händer? Hur många av oss rationaliserar bort allvaret? Hur många av oss tycker det är pinsamt att ringa polisen och tänker i försvar "det är nog inte så allvarligt"? Hur många av oss tänker -det är säkert någon annan som redan ringt polis!

Det är en på tusen människor kanske som interagerar på vare sig våld, orättvisa, fattigdom eller olyckstillbud och jag har varit en av dem som gjort något. Men för att orka fortsätta göra förändring måste även den starkaste kämpen få hjälp i längden. Med egna slag att utkämpa dagligen, slocknar tillslut den låga som intensivt och osjälviskt brunnit även för andra.

Vad jag gjorde den kvällen var att placera stafettpinnen i någon annans hand och när jag vände om och gick, då fanns det ingen annan där än "hon" som kunde rädda barnen. Jag lade över ansvaret direkt, tittade henne i ögonen och sa "gör något annars sjunker båten"!

När vi står med det valet kvar blir vi fullt medvetna om att utgången hänger på oss själva och det dåliga samvetet som kommer från att ha sett på medan någon dör, förvissade om att vi var den enda hjälpen, det samvetet äter upp oss innifrån till den dag vi själva går bort.

Men nu handlar inte inlägget om våld eller orättvisor per se, utan snarare om vad som händer med samhället och människan när moralen slås sönder, när belastningen på varje individ blir för stor och hur lite äran att göra "rätt" i slutändan betyder.

När jag har arbetat i chefposition eller som mentor, då har jag varit lika iskall många gånger som i historien ovan. Så mitt beteende var inte i sig nytt. Anledningen till att folk inte ringer polis, brandkår, ambulans i tid, eller ens reagerar vid politisk orätt mot folket är för att de flesta tror, de saknar styrka att förändra något.

Detta medan en chef, en insatsledare eller mentor inte kan bära någon annans "jag", hela vägen i mål. Lämna över stafettpinnen när någon glöder, tillåt vardagshjältar få växa och låt misstagen rätta vägen. Som en kollega sa till mig när jag glömt något av vikt för ett par veckor sedan -ta det med ro, nu gör du aldrig så igen (sen kom verifierandet) eller hur? Och jag repeterade (programmerade in) -nä aldrig!

Ring polis, ambulans, brandkår när:

  • Du ser eller hör våld
  • Du ser rök eller känner lukt av brandrök
  • När en människa verkar eller ser skadad ut, inte kan kommunicera sin hälsa
  • När risk för något ovanstående känns uppenbar

Du behöver inte ingripa personligen!

När du ringer 112 finns det huvudsakligen två sätt att framföra ditt budskap:

  1. (Vid misstanke) Förklara lugnt vad din "misstanke" grundar sig i -lämna över stafettpinnen
  2. (Vid akut händelses) Berätta kortfattat i "allvaret" vad som händer; -det brinner, -någon misshandlas, -krock osv

Det här händer när du ringer till Larmcentralen:

Operatören tar emot ditt samtal och bestämmer först vilken enhet du ska kopplas till, brandkår eller ambulans t ex. Operatören tar sedan din information kortfattat  och meddelar respektive enhet vad som hänt.

När du kopplats rätt får du upprepa vad du sagt igen så att den ansvariga för insatsen kan prioritera och planera resurserna rätt. Har du hört bråk genom väggarna skickar polisen ut en mobil enhet (en polisbil) och är det barn med i bilden, kontaktas även socialjouren. 

Du behöver aldrig vara orolig för att du ringt i onödan och hela kavalleriet anländer för att pappa Klas och familjen jagade en stor spindel halvt hysteriska, det är alltså inte vi som ringer in, som bedömer storleken på allvaret!

När vi ringer in görs en notering om misstanken och adressen. Det som kanske var lite "högljutt liv" på småtimmarna, får fler anmälningar. Nu stiger prioriteten och istället för att vänta på en ledig polisenhet i närheten, avsetts en egen för just det ändamålet.

 

  • Like
Added a post 

På jobbmötet -vad är dina starka sidor?

"Vad är" tänker jag, det är en subjektiv fråga om tingets form eftersom intervjuaren undrade om mina sidor. Jag kan ju inte inte svara på frågan om min framsida är starkare än baksidan, vilket i så fall beror på vad jag måste stå emot. Rumpan och baksidan är av alla former bäst att sätta sig på!

Lite förläget frågar jag -hur tänker du nu?

Intervjuaren blir lite otålig, -ja men vad anser du är dina fördelar?

Jag skrattar till och gör intervjuaren lite förvirrad. Jag tänker "framsidan går ju oftast före" men, det är gissar jag inte vad som uppnosigt ska svaras på! Nu blir jag osäker och funderar på vad intervjuaren kan tycka är styrka.  

Jag snurrar runt i huvudet och känner mig förhörd. Jag skrev minsann i mitt CV vad jag kan och det torde täcka alla frågetecken annars borde jag inte kallats till intervju? Glor tomt framför mig undrar i mitt stilla sinne varför hen inte specificerade vilken styrka som är önskvärd.

Jag famlar i luften -jag är duktig på att lösa problem! Direkt studsar intervuarens stängda svar tillbaka, -jaha! Nu inser jag att givit henom en klyscha och intervjuen är över. Det som följer är slentrianmässiga frågor, nedplitade på ett papper som avslutas med -har du någon fråga?

Nej, varför skulle jag ha frågor om en tjänst i ett företag som jag har ansökt till med öppna ögon? Vad skulle jag fråga? "Vet du vad ankan säger när den blir rädd, -nä? Den säger kvack"!

Hur många målar upp PostNord t ex som ett drömföretag vi velat jobba på sedan barnsben? Först var det polis, sen var det brandman och sist var det som sorterare på PostNord.

-Varför vill du jobba på PostNord? HR-personalens ögon lyser av förväntning och jag svarar, -jobbar man inte svälter man ihjäl! Jag fick inte det jobbet heller när det begav sig.

Mitt CV målar upp en spaltmeter av program, kunskaper, diplom och arbetsgivare som konsult. Intervjuaren rafsar lite i papprena, -oj det är mycket! Jag ser att du behärskar Microsofts programvaror, -kan du Office365?

Jag skruvar på mig olustsigt och tänker "det är precis Microsoft det ja"! -Kan du Agility? Jag fnittrar till lite och ser mig själv som en hund "japp, jag kan både sitta och hämta pinnar på kommando", jag svarar -det beror på i vilket sammanhang du menar.

HR-personen känner sig obekväm, -jag tänker på det här sammanhanget!

Nu blir jag obekväm och tänker "släng dig inte med begrepp om processer och metoder du saknar kunskap om", jag svarar, -ja, jag har arbetat med processteknisk utveckling.

Fel svar igen då HR inte vet vad processteknik är. Hen ser oväntat nöjd ut, -vi söker någon som kan Agil systemutveckling och jag känner att du kanske skulle passa bättre in på supportavdelningen. Med din tillåtelse, lämnar jag över din CV till min kollega och hittar vi något som passar dig hör vi av oss! 

Jag ler och tackar för mig och tänker "jisses"!

  • Like
Added a post 

Det är många som reagerar på att skulder inte kvittas mot inkomster rakt av! Den riktiga orsaken bakom är att skulderna tillhör konton som inte rör inkomstkontot! Jag förklarar under citatet.

SVT skriver:

"Under en fyra års-period hade han varit misstänkt för 221 brott. För detta är ”Hassan” skyldig staten totalt 574?000 kronor, bland annat för skadestånd som betalats ut till brottsoffren. 

Kronofogden kan inte kräva in pengarna eftersom han saknar registrerad inkomst.

”En väldigt stark princip”

Samtidigt har ”Hassan” själv beviljats drygt 40?000 kronor från staten. Pengarna kommer från justitiekanslern och är ett skadestånd för det lidande han åsamkats när han suttit häktad en månad för ett brott han senare inte åtalades för. 

– Det är en grundläggande rättighet vi har att inte bli frihetsberövade. Blir vi frihetsberövade och sedan inte döms för brott, då är vi berättigade till ersättning och det är en väldigt stark princip, säger justitiekansler Mari Heidenborg.

Denna typ av skadestånd är helt fredat från utmätning, vilket innebär att Kronofogden inte kan kräva in pengarna – även om den som fått skadeståndet har stora skulder. "

Tolka lagen rätt

Allt som byter händer t ex- pengar, resurser, skulder, reverser ägs av ett konto som balanserar debit och kredit och visar ett saldo. Konton kan bara skicka pengar dit en skuld uppkommit om kontot har ett överskott tack vare det andra kontots underskott! Kontonas resurser ska bara "byta händer", när de är påverkade av varandra, resultatet ska visa +-0 (plus minus noll).

Kontot kan vara du eller jag och vi är ihopkopplade med andra människor som vi gör affärer med kanske. Om du lånar 100kr av din pappa och din pappa lånade 1000kr av grannen en vecka tidigare, kan inte grannen styra om ditt lån på 100 kr till sig själv, för att din pappa var skyldig honom pengar!

  • Du och din pappa har affärer ihop.
  • Din pappa och grannen har affärer ihop.
  • Du ska inte behöva betala din pappas skulder.

När ditt lån är över vill du föra tillbaka de 100 kronorna till din pappa. -Är det då rätt att sin pappas granne kliver över avtalet mellan dig och din far, för att han ska kunna dra av 100kr från din pappas skuld?

Vad händer nu med kontobilden, saldot och +-0 (plus minus noll)?

Från ditt konto går ett överskott av 100kr mot din pappas konto som har ett minussaldo på lika mycket som tillhör dig!

Istället för att de 100kr når din pappa, omlokaliseras pengarna till pappans grannes konto. Det betyder att din pappa fortfarande äger ett minussaldo hos dig, det har inte kvittats något egentligen mellan grannen och din pappa, eftersom pengarna kom från dig, vilket gör att det faktiska underskottet din far har nu är 1100kr (han har lånat ut 100 kr och lånat 1000 kronor). Grannen som lånat ut 1000kr ligger fortfarande minus samma belopp eftersom din far inte betalat och nu plus en skuld till dig, eftersom han tog pengar av dig för att kvitta någon annans skulder!

Det här betyder att du har minus 200kr i plånboken som består av de hundra kronor du var skyldig din far som aldrig nådde honom och den hundra kronor som du ofrivilligt lånade ut. Din pappa och grannen vardera har på samma sätt fått 1100 kr minus på kontot.

Om mannen i SVT's artikel är ett konto, så är skadestånd till olika brottssoffer vardera ett eget konto och skadeståndet är ytterligare ett separat konto. Eftersom inget av kontona har affärer sinsemellan men alla har affärer med mannen, är det endast mannen de kan arbeta med för att nå +-0 (plus minus noll).

Allt annat skulle kunna räknas som t ex penningtvätt!

I ett företag som är byggt likt ett paraply, vilar 4 mindre bolag under. Bolagen heter A B C och D. Företaget A går dåligt, medan företaget C visar en stark uppgång under det senaste kvartalet. För att rädda A i balansräkningen behöver vi bli av med lite utgifter så att inkomsterna ser ut att räcka. VD:n vet att det inte är helt rätt att göra så här men, han låter revisorn lägga utbildningskostnader för personalen, inköp av diverse tjänster och administration på företag C. Det är ändå ingen som kommer att kolla säger revisorn. Företag A har 200 anställda, företag C har 3 anställda. VD:ns advokat avråder från att kvitta skulder genom att flytta mellan kontona eftersom det blir svårt att redovisa varför ett tremannaföretag stod för 200 anställdas utbildning i ett annat bolag -utan att få pengar istället. Vi komma onekligen få minuskonton utan pluskonton i detta fall och då förstår skatteverket att något inte stämmer.

Varje konto är ansvarigt för sina egna affärer och det går inte lagligt att flytta på skulder för att jämna ut obalans!

Privat går det visst att flytta på skulder om de inblandade vill, men de behöver inte. När detta sker gäller ett privat skriftligt eller muntligt avtal, ett sk kontrakt som endast gäller de inblandade.

 

 

https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/hassan-fick-pengar-fran-staten-var-skyldig-over-en-halv-miljon-till-staten-for-skadestand-till-brottsoffer

  • Comment
  • Like
Added a post 

Boken jag skriver på sedan Oktober 2020 har haltat rejält. Jag är trött på temat och vill istället försöka mig på komedi! Eftersom jag ville avsluta serien med en "bang", har jag lusläst manuset vansinnigt många gånger.

Privat har jag slagits mot min stolthet att "bara skapa" och vara färdig sedan. Jag har varit en sådan som knygglat ihop mina verk om någon sagt något negativt. -Om jag målat en tavla och fått goda råd, då har jag rivit tavlan i hundratals små bitar!

Jag vet inte varför jag har varit så självkritisk, men just självkritiken är en röd tråd genom mitt liv.

Den här gången har jag släppt in kritik på ett nytt sätt. Jag har insett hur outvecklat jag har författat och låtit kritiken fått leda leda mig istället. Bilden av boken är alltid klar innan jag börjar skriva. Sen har jag plitat ned stycken, paragrafer och meningar så hela plotten finns färdig att skåda, så långt -helt rätt! 

En författare skriver aldrig från första ordet som ledsagare över resten av boken. En författare skriver ner början, mitt och slut på en gång, annars är det omöjligt att minnas storyn. Det blir som en telefonkatalog eller ett avsnitt i lagboken. -Här har jag slutat innan?

All utfyllnad som gör boken till en film i huvudet, har jag mer eller mindre duckat. Kärleken till huvudrollsinnehavaren uteblir och jag ger ingen anledning till att fortsätta läsa kapitel efter kapitel (om läsaren inte älskar Gula Sidorna förstås). Den bästa kritikern jag har är min äldsta son. Förutom att han är en bokmal, känner han igen uppbyggnaden i verk som lyckas.

Att sonen är duktig står utom allt tvivel, men svårigheten kommer med just kritiken. Killen är ingen någon skulle rådfråga om en ärlig analys på riktigt inte var vad man sökte. Så sonen läste, kom med insikter, jag tog till mig och började röja runt i manuset!

Efter omskrivningen är jag mer nöjd än på många år, även om vissa delar fortfarande lyser med brist på engagemang. Det viktigaste är just nu dock insikten av betydelsen skriva begripligt!

  • Like
Added a post 

Visste du att det nu finns datorer på papper? De lanserades för första gången 2014 om jag inte missminner mig!

Antalet utvecklingar i världen haltas pg a maktfaktorer hos kapitalister. Att bygga om produktionskedjan är dyrt och lager med miljarder tekniska apparater lagerhålls i väntan på försäljning. -Detta är den vanligaste orsaken till att vi globalt ligger nästan hundra år efter i utvecklingen.

Någon vill få betalt för alla redan skapade produkter, någon vill få betalt för extrema lagerhållningskostnader, några vill inte inte bekosta nya verktyg som skapar framtidens produkter och några vill inte förlora marknaden till uppfinningar som klassar ut en väl fungerande verksamhet.

Men välfungerande uppfinningar finns som skulle kunna förändra livet för alla globalt, till och med rädda liv.

Uppfinningar kan vara:

  • Tjänster
  • Produkter
  • Rutiner

Uppfinningar som hålls i luften gäller alla branscher. Det största problemet för nästan alla uppfinnare är deras status. En uteliggare som hittat ett sätt att lösa världshungern är ett lätt byte för kapitalister. Hen tåls inte att visas upp som geniet bakom uppfinningen, kapitalisten vill presentera alla nya ideer som sina egna, här faller uppfinnare kort, då uppfinnare är enskilda och suveräna tankesmedjor. Kapitalisten har inte för avsikt att lämna ifrån sig makten som ledande och antingen stjäl idén eller kväver den.

Ta energihusen som exempel. Det finns paketerade och klara energihus som är självförsörjande. Vattenfall köpte upp den Nordiska marknaden och lade ner produktionen. -Utan att knysta ett ord till pressen!

Vi får alltså stå ut med tåg och bussar som inte klarar nordisk kyla, vi får stå ut med sämre sjukvård, vi får stå ut med högre priser som bekostar antika lösningar för att maktspelet bakom inkomsterna är större än välviljan att lösa problemen!

Jag har själv uppfinningar som skulle kunna revolutionera och dra det lunkade folket in i framtiden:

  • Ett holografiskt virtuellt tvåfingerstangentbord
  • Ett program som ger oss möjlighet att byta kläder (på oss själva), ändra bilmodell vi kör och få vår sparsamt inredda tvåa att se ut som en lyxvåning
  • Ett program som gör en vanlig 2D video på YouTube till en VR-upplevelse
  • En tvättmaskin som kör utan ström
  • Tändare utan gas
  • Sjötvätt (minska övergödning)

Det var några produkter jag har skapat under åren. Men likt då vi söker jobb inom vården som exempel, returneras all konversation (om svar kommer) med "tack för ditt intresse, vi har nu gått genom alla sökande och fortsatt med en annan kandidat"! Underligt på riktigt eftersom vården bl a skriker efter personal som vill jobba!

Det är klart att tanken finns där, att de sökande hindras från att nå arbetsgivaren i ett politiskt spel om extra ekonomiska resurser. Om det är rimligt att det är så det går till, vet jag inte. Däremot är det ju teoretiskt möjligt då jag innan mitt eget extrajobb inom just vården, sökte jobb hos samma arbetsgivare genom Arbetsförmedlingen och med vändande post blev avfärdad, men upptogs direkt, när jag ansökte privat från arbetsgivarens hemsida. Det kändes onekligen märkligt att från den instans vi förväntar oss hjälp, slås vi omkull.

Tillbaka till uppfinningar. Att vara utvecklare innebär problem när vi inte är upptagna av en organisation som kan tillgodogöra sig framstegen själva. Det är så lagen ser ut. -Alla förbättringar inom företaget, alla ideer som utvecklar och alla lösningar tillfaller företaget utan rätt för ekonomiskt efterkrav av upphovsmakaren och utan äganderätt. 

Börjar bilden klarna? -Vi kan ha nästa Tesla sittande på bussen mot Solna i Stockholm utan att veta om det, utan att vi aldrig får reda på det! Som avslutande argument att uppfinnare är kraftigt förminskade i nutid är Amerikas militära försvar. Visste du att de lusläser science fictionromaner främst, för att hitta strategiska lösningar och potentiella scenarion, men aldrig ser författaren som mer än en gratis källa till information?

Min bild av uppfinnare är självklart annorlunda. Det går inte att på ett lyckosamt sätt att stjäla någon idé. Orsak till detta yttrande är alltid att uppfinnaren kom till sin slutsats genom ett långt prövande mot framgång. Den strategiska bakgrunden mot det slutgiltiga resultatet tillhör innovatörens utveckling. Detta innebär att mönstret som lett fram till resultatet endast tillhör upphovsmakaren och kan inte under några omständigheter förstås av idétjuvar.

-En bra uppfinning kan leda (leder oftast) till kaos eller ett dåligt resultat, när utveckling sker genom stöld av ideer.

 

  • Like
Added a post 

Hysteriska nyheter känner alla till, men vet vi om när vi själva råkar snubbla över en domedagsrubrik som färgar hela vår omvärldsupplevelse i mörkbeige?

I maktens korridorer

Aftonbladet skriver att FN vill ha bevis på att Prinsessan Latifa lever! Jag kan tycka att det är ett väldigt klent och märkligt krav. Det känns, om jag vore en sierska, som att frågan är oseriös pg a rädsla för makten bakom hennes kidnappning.Det säger mycket om vad FN egentligen kan prestera och vi upplever att de i alla fall gjort något!

Propaganda om andra länder

Annat som pressen fått hicka på är Navaljnyj. Det har varit en turbulent tid och mycket skriverier om honom som hjälte, mindre om hans tunga medhjälpare. Intressena bakom Navaljnyj vinklas istället till "misstag" i nyhetsrapporteringen eller "ankor" under själva tryckandet av artiklar. Propaganda till utlandets hungriga magar haglar och det känns svårt att förstå på vilken sida om folket Navaljnyj egentligen står, för utom det vanliga kacklandet om "stackars honom" och "onda Putin".

Tvål-Corona

Hur går det med Corona då? Läser jag på nyhetsflöden från olika respektabla tidningar ser det grovhugget ut så här ungefär

  • Corona fortsätter att öka i länet, paniktilstånd ?
  • Sjukhuset rapporterar att det är tomt på IVA sedan ett par dagar, antal smittade rekordlågt ?
  • Tegnell tror att tredje vågen är över i maj ?
  • Det ser ut som att den ökade pressen på IVA bara har börjat. Tredje vågen blir större än den första ?
  • I Indien kravlar människor döende i Covid-19, över varandra i korridorerna ?
  • Indien har lyckats riktigt bra hålla nere antalet virussmittade ?

Att varje nyhetsrulle ser ut så här är de flesta kanske inte varse om förrän vi faktiskt går in på nyhetsrullarna som visar en sammanställning av rubriker. Att tyda vad som egentligen händer i Covid-19 utvecklingen är svårt på gränsen till bisarrt underligt! -Riktigt halt att greppa!

Klimatförändringar

Väder och klimatförändringar behöver jag inte egentligen rysta om. Antingen är det kallare än någonsin eller så är det varmare än någonsin, även om kallast och varmast då mäts där det passar. Att klimatet används som cover-up för inte så intelligenta beteenden, är mindre intressant. Ex Amerikas Lousiana och Bayou som sjunker efter all exploatering på naturresurser. Ozonhålen som får fart pg a radioaktivitet efter atombomber ochh tester eller dumpning av radioaktivt vatten i haven, -här heter det att strålskyddsinspektionen håller koll på att värdena inte överstiger rimliga nivåer. Att haven inte fylls på naturligt med dessa rester är ointressant.

Lika intressant är det när man mäter markvärden och exempelvis Arsenik vid nybygge. Mätområdet är fläckar på den totala arealen som ska exploateras, även om det är så mycket Arsenik i marken från en tidigare jordbruksfastighet att det skulle räcka för att förgifta grundvattnet för en hel by, så flyttar man bara mätstickan några meter längre bort. Där det är rent eller godkända nivåer, där slängs nya fastigheter upp. Risken för treögda grodor i framtiden täcks av en försäkring i Geneve.

Metoo#

Alla kan teoretiskt sett bli våldtagna och det man i första avseendet menar med våldtäkt är det psykiska lidandet under akten och efter. En våldtäkt upprepas dagligen efter brottet för den utsatte i flera år, medan akten och minnet av brottet hos förövaren är borta femton minuter efter utlösning, -det var väl inte så farligt, sluta gnäll.

Men ska vi hårddra det, vilken är lite av min specialitet, -jag vill skriva så din frukost kommer upp igen- så sker våldtäkter dagligen på olika sätt med publik som blodtörstigt slickar sig kring läpparna och skriker "ge hen vad hen tål" och skrattar hysteriskt i pur förtjusning. Jag tänker som exempel på en ung vacker kvinna, hon kliver upp på scenen i X-factor UK liknande Pink och blir offentligt utskämd.

Under 8 år kämpar Alexander som hon heter med det publika spe hon fick utstå inför hela världen. X-factors internutredning visade syvende och sist att inget hade varit fel. Så här gick det till:

Alexander hade en kariär som Pink immitatör i flera år innan hon bestämmer sig för att ställa upp med eget material. Hon blir tillsagd av X-factorteamet att ändå sjunga Pink om hon skulle få ställa upp. Hon försökte få dem att ändra sig utan resultat. När hon kommer till inspelningen den aktuella morgonen finns ingen där att tala med och hon får sitta i timmar själv innan det är dags att inta scenen.

Här klagar domarna på hennes val att sjunga Pink, ber henne sjunga något annat och när hon gör det, avfärdar de henne med att hon borde skapa eget material och finna sig själv. Det hela görs på ett fullkomligt nedvärderande sätt, något Alexander aldrig får tillåtelse att glömma och hela världen ser på. 

Varför tar jag just upp Alexanders fall? -För att en brorsdotter till mig råkade ut för precis likadana rutiner innan framträdandet i Sverige, även hon sa "det var uppgjort från början och jag fick inte ens en chans". Medan brorsdottern lade ner sin musikkarriär, blev Alexander ett globalt spe.

Jag har skrivit mycket om att våld och våldtäkt "sitter i väggarna", både i sättet vi beter oss mot varandra och i rätten där lagen ska vara jämlik. Vi ser om det behov som gynnar oss själva, vi vattnar våra egna plantor. De växter plantorna kommer ifrån är alltid av sekundärt intresse, även om misskötsel orsakar långa kedjor av problem.

När journalister skriver om våldtäkt, så handlar det främst om det fysiska förfarandet. Bevisen handlar om huruvida ett finger gled upp i vaginan eller inte, om huruvida kvinnan, barnet eller den unga mannen var med på notorerna eller inte, -som om "den som är med i leken får leken tåla"?

Inget, i något rättsfall, ingen i publiken som förfärades av Alexanders ilska och frustration, ger "a benefit of the doubt", till den utsattas själ och "jaget" som inte kan gipsas. Vi sitter istället med popcorn och chips spända av förväntning, att slutligen läsa domen, -hen började leka och tålde sen inte resultatet!

 

 

  • Like
Added a post 

Länk till artikel längst ned!

Masked singer är alltså anmält till granskningsnämnden för 10 sekunders "dolt" reklambudskap för operatören 3. En mediebyrå som då kallas in av Aftonbladet och får reklam själva, påstår att den formen av reklam är trubbig och verkningslös!

Jag kliar mig i huvudet och tänker "trubbig"? Vad menar mannen? Verkningslös? -Oh nej!

Under ett live 9-11 reportage från Washington som Ulrika, nyhetsankare presenterade i England då det begav sig, klipptes fyra brev in skrivna och undertecknade med ett antal namn på  Usama Bin Ladens medarbetare som tog på sig bombningen. Detta skedde under George Bush tal till nationen, där han sa att man ännu inte funnit skyldiga.

Om breven var menade att synas i bara flashar vågar jag inte uttala mig om, men när uppgifterna om att al-Qaeda låg bakom attentatet publicerades offentligt kändes det rimligt att man funnit de ansvariga. CocaCola hade den första reklamen på bioduk i historien och de klippte in bilder på CocaColas logga under första perioden i filmen. Under pausen ökade dryckförsäljningen med 300%. 

Vad är då trubbig och verkningslös reklam? Att man på Prime-time television klipper in en tio sekunder sekvens av en logga eller att man gör reklam för ett mediebolag i Aftonbladets tidningen som "expert", som uttalar sig att påverkan är obefintlig?

När jag har anlitats att skriva säljande dokument till företagare som söker sponsorer, då formulerar jag innehållet så att läsaren uppfattar "just du blir rik genom den här tjänsten", men jag skriver det inte uppenbart, jag använder endast hintar som är inbakade i presentationen.

Heter sponsoren eller affärsängeln Kalle Andersson kan jag skriva "Kan alla endast genom andra resurser som från..." vilket är för- och efternamn på sponsorn. Sedan fortsätter jag kanske med "liknande produkter uppleva den enorma rikedom...", vilket nu sammansatt ihopklipps till "Kalle Anderssons enorma rikedom".

Nu är låtsasbrevet ovan snabbt ihopkladdat och ett riktigt säljbrev kräver mer eftertanke men poängen som jag vill nå finns där. Jag kan påverka din inställning hur du ser på saker i livet genom bilder, tal, beteende och ord.

För att sälja in en uppfattning krävs bara en sekunds fokusering. På en billboard vid motorvägen kan jag vidare klistra upp en 5X4m stor plansch. På planschen visar jag en mörkgrön äng från Östergötland, åt vänster på ängen står en ko och högst upp från höger skickar en sol (som inte syns) sina mjuka strålar över kossan. Under "solen" i planschens nedre hörn är en Arlalogga. Alla som passerar planschen i 110km/h kommer troligtvis att se informationen på två sätt:

-Föraren ser Arlaloggan först och sen kanske, kon!

-Passageraren ser kon först och undrar varför och ser loggan sen!

Uppdraget slutfört!

En annan plansch som jag passerade vid en 50-väg för några år sedan, innehöll för mycket information. " Att kisa ger en av hundra huvudvärk" och bilden bakom visade en kvinna som skrynklade ihop både panna och ögon och klämde med fingrarna över näsroten. Planschen gjorde reklam för en optiker.

Jag läser då intrycken blev för många "Att kissa på hundar ger huvudvärk"! Den här reklamen minns jag än, men jag minns inte vilken optiker det var. Jag fick åka fram och tillbaka flera gånger för att kunna se vad det egentligen stod. Onödigt att säga kanske, men jag skrattade så jag grät -VAD har de skrivit?

Den bästa reklamen får läsaren tyda själv, ju snabbare det syns ibland, ju mer vill hjärnan greppa tag i informationen. Givna budskap fungerar helt enkelt som teflon i våra huvuden.

 

 

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/oAOE3K/masked-singer-anmalt-till-granskningsnamnden

  • Like
Added a post 

På Sveriges Radio idag, tar man upp 16 rättsfall där den dömda lyder under en utvecklingsstörning. En vuxen kvinna med förstånd av en 7-årings mentala utveckling dömdes för misshandel och mordbrand.

Den första frågan jag skulle ställa som domare (av ren nyfikenhet), är ifall kvinnan kan anses helt i jämförelse med en sjuåring eller om finns det delar i kvinnans psyke som är äldre och i så fall, kan den destruktiva utvecklingen skett pg a personalens kompetensbrist eller att personalen inte har förstått kvinnans olika utvecklingsdelar och misstagit sig? -Borde det kanske ligga under boendets ansvar?

Som jag ser det ägs det yttersta ansvaret i boendet likt företag och anställda eller körskola och elev av förättaren eller tjänstens lagliga utövare, dvs chefen/VD:n. Det är så lagen är uppbyggd när ett arbete/tjänst utförs eller en produkt säljs.

Att ansvara för ett boende är likaställt ett företagande. Om någon skadas under arbetet pg a att en maskin saknar underhåll, arbetsledaren har brustit i rutiner eller att rutiner är bristfälliga, ligger alltid det yttersta ansvaret på ägaren eller VD:n. De fåtal gånger en arbetstagare blir ansvarig för felpraktisering gäller det arbetstagarens bristande omdöme vid sjukdom eller drogpåverkan!

Eftersom tjänsten i detta fall handlar om boende för individer som inte har kapacitet att klara sig själva, torde personalens goda omdöme ersätta vårdtagarens inkapacitet och i förlängningen, chefens ansvar att vårdtagarens behov uppfylls! 

Hur en kvinna med ställd diagnos missbedöms så katastrofalt, ligger därför på omvårdgivarens ansvar!

  • Like
Added a post 

Kvinnan är oftast det svagare könet redan från födelsen. Hennes roll som mannens jämlike i jämlikhetskampen har tuggat sig snett i vårt sekulariserade och framtida samhälle. Kvinnans lust har förstärkts att vara jämbördig mannen, vilket gör henne till ett offer när "han" vill och inte hon. -Vadå inte vill, hela 70, 80, 90 och 2000-talet har handlat om att ni kvinnor vill lika mycket som oss män? -Du driver eller hur?

Jag fick en riktigt illa smak i munnen när jag läste om "fisting"broschyrer för mellanstadiebarn! - Att föda ett barn är som att svälja en vattenmelon hel, det är inte med sexuell lust och följande orgasm vi klämmer ut en ny människa. Det är under plågor.

För att ta sig uppåt i hierarkin, få filmjobb eller status i organisationen krävs lite bus i sänghalmen, tjänst och gentjänst. Många kvinnor jag har känt genom livet har tagit sig fram på just det sättet, -vadådå? Det är normalt!

Nä, det är inte normalt att en position först blir aktuell efter det att kvinnan har utfört sexuella tjänster. Vari i det ligger kompetensen för filmrollen? -För chefspositionen?

Och hur kan ett samhälle som ser kvinnan så ojämlik, bli jämlikt? Kvinnan måste säga nej, riskera att förlora sin chans, så att kvinnor under henne inte utnyttjas på samma sätt utan vinning för fler än "han"! 

Jag lärde mig nolltolerans tidigt. Det var troligtvis min mammas förtjänst. Att lära ut nolltolerans är med risken att kvinnan eller den mjuka mannen inte förstår skillnaden på, var gränsen sätts och vilket ansvar man har själv att inte orsaka problem.

Jag gör alltid en riskbedömning innan jag ska ut på äventyr, som att ta en drink i baren själv. Jag tänker "vart ska jag sätta min gräns"? och efter detta tänker jag "vad gör jag om gränsen passeras"?

I ett våldtäktsfall som Aftonbladet tog upp i en för övrigt mycket bra artikel, släpar gärningsmannen med sig kvinnans sovande barn i en barnvagn. Då en mamma aldrig skulle släppa sitt barn, följer hon motvilligt med. Detta kallas "hotfullt beteende", kidnappning och utpressning. Väl uppe på hotellrummet begår han sedan en "mjuk" våldtäkt, -dock en våldtäkt!

Det kvinnan saknade i scenariot var just gränsdragningen och nolltoleransen. Hon hade kunnat ringa polis och sagt att hennes sovande barn var utsatt för kidnappning eller att hon själv utsattes för utpressning. -För att få tillbaka barnet, tvingades hon till sex.

Hon som kvinna är i detta fall "svag" och det utnyttjar mannen som senare frias, då vittnen till mannen belyser kvinnans emotionella svaghet och hennes spelande på sin sexualitet? -Obegripligt att ens lyssna på, från rättens sida! 

Det är mycket möjligt att rätten ansåg henne vara medgörlig, då hon inte gjorde "allt" för att freda sig. Det är mycket möjligt att mannens försvar, grundade sig i "vedertaget sexuellt spel, omöjligt för klienten att förstå", men det är även mycket rimligt att se hur mannen tagit tillvara på kvinnans svaghet och under ett förtäckt hot, krävt lösen för att släppa barnet och henne!

Våldet som utspelade sig handlade därför väldigt lite om kvinnans förmåga att dra gränser, tänka efter före och göra "allt" för att freda sig under förspelet som ledde till våldtäkten. Även om det skulle stå ord mot ord (som det gjorde i detta fall i tanke på vittnena), hade mannen planerat redan från början att sexakten skulle ske. Även om ett medgivande saknades, skulle han fortfarande ha åtalats för utnyttjande av ställning, hot, utpressning och möjligtvis kidnappning!

Ett medgivande för sex gäller alltså inte, då det lagligt är svårbevisat. Det krävs att kvinnor av idag och en hel del unga pojkar och yngre män, lär sig nolltolerans och sätter ribban för vad de är värda själva. Det går inte att tro att hormonstinna karlar som i brukligt förfarande sätter på allt som rör sig, där kvinnor i deras erfarenhet leker samma spel, -accepterar ett nej!

Har dessutom männen, advokaterna, juryn och domaren för vana att leka hård sex med granntanten, då blir det inget fällande utslag. Är försvaret en kvinna som nått sin position sängvägen, då blir skulden för stor för att döma någon annan, -lite får hon stå ut med!

Ska vi dra åt snaran hårdare för sexbrottslingar som tror ofrivillig sex är en lek, då hamnar halva Sveriges mansbefolkning bakom lås och bom. Som man brukar säga, "problemet sitter i väggarna" och atmosfären är inte gynnsam att utvecklas i.

Nolltolerans handlar om att dra gränsen och agera hårt, innan "halva" är inne!

 

  • Like
Added a post 

Jag minns för en massa år sedan utanför en butikslänga i norra Stockholm. En ung asiatisk kvinna kom springande utan skor och ytterkläder mitt i vintern. Jag satt bakom ratten i en VAN och väntade på att min dåvarande sambo skulle lasta in reservdelar till sin "cabrio-coach", en specialbyggd bil.

Hon var rödgråten och såg ut att ha blåmärken både i ansiktet och på armarna. Efter henne rusade en mycket äldre svensk man, röd i ansiktet och arg. Jag hoppade ur bilen och skyndade mig snabbt fram. Hon talade varken svenske eller engelska. Jag erbjöd hjälp och skjuts till polis och kvinnan såg hoppfull ut tills hon såg min karl och hans vän bakom bilen.

När hon såg dem tvekade hon först och backade sedan. Hon gissade nog att ödet kunde bli värre. När jag insåg att hon trodde jag var ett större hot än det hon flydde från, slappnade det stelna och skräckslagna ansiktet av. Hon backade lite till ochh vände om mot mannen hon nyss försökt att fly ifrån.

Jag kunde inte göra mer för henne den dagen. Jag visste för faktum inget alls om vad som hänt, istället ropar jag ursinnigt till "gubben" (han kanske var lika gammal som jag är idag), -jag ser dig, bara så du vet! -Gör du henne illa kommer jag efter dig!

Mannen börjar cirkulera med armarna och skriker tillbaka -nej, det är bara ett missförstånd alltihop!

Det är sällan någon hoppar in emellan idag. Den största anledningen är att man kan få en kula mellan ögonen. Det ökade vapenvåldet, vapen i vart och vartannat hem och bristen på empati, gör gamla hjältar som den Svenska Tigern och Vikingen till blåmäle, mycket snack och ingen verkstad. De flesta brottslingarna är dessutom sönderdrogade eller påtända som Amerikanska elitsoldater.

Jag var tuff för 25 år sedan, jag har ändrat min attityd efter ändrade traditioner och som jag ser det är det med risk för livet att ingripa idag. Det betyder att antingen får vi bukt på vapenvåld och droger, så att medborgargardet får en chans, eller så får Regeringen kalla in militären.

 

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/larm-om-pagaende-misshandel-utomhus-i-alvesta-flera-patruller-pa-plats

  • Like
Added a post 

Efter det jag hade varit jättesjuk i nov-dec 2019, gjorde jag mig tillgänglig att testas på, för den stora nyttan rörande Covid-19. Jag var småsjuk ända fram till Maj 2020. Ända fram till Januari 2021 hade jag spontana ögoninfektioner som kom och gick (pinkeye). Hela ögat blev plötsligt knallrött och min skalp fick en massa småknölar.

Men jag var inte intressant ur "testsynpunkt" eftersom smittan (om det var Covid) inte alls skulle ha kommit till Sverige under den perioden. Man letade kända symptom och på något sätt ett verifierande innan test, att viruset hade infekterat kroppen.

Det rasade in historier om småförkylning och röda tossingar och dessa var inte alls intressant att undersöka - varför blev du inte sjukare? Jag som blev jättesjuk och trodde en natt att den skulle bli min sista, ville att sjukvården skulle skörda antikroppar på mig och genom dessa, skapa ett vaccin ur nya färska levande celler.

Men det var som sagt inte intressant. Dessutom var inte tillfrisknade intressanta, trots att de kanske överlevt Corona, eftersom antalet vita blodkroppar endast visade sig "något" förhöjda efter 2 månader.

Vi vet fortfarande inte om sjukdomen ligger latent kvar i kroppen likt HIV, om det gör det, spelar vaccin ingen som helst nytta för framtiden. Dessutom, testerna är osäkra och reagerar endast likt gamla graviditetstester på en högre koncentration. Om viruset ligger kvar och sover, då väntar det på en utlösande faktor i kroppen när antikropparna har sjunkit i antal. Det kan vara så att den infekterade kroppen lyckas hålla sviterna i schack, men vad säger det om smittorisken?

Jag hade gjort så här:   

- Påanmält antikroppstester och erbjudit dem med tillfälligt skydd att bidra till forskningen för framställande av vaccin. Sedan hade jag följt deras utveckling och kontrollerat vad som utvecklat sig i kroppen under perioder.

Jag hade inte låtit tidigare sjuka i Covid-19 fått vaccin. Orsaken är för mig väldigt enkel. Om en individ har haft Corona under 2020's första del, är vaccinet framtaget (bredspårigt) för grenar, men garanterar inte att personen inte smittar med den potentiella utveckling av antikroppar och starkare virus hen redan har i kroppen.

En vaccinerad tidigare sjuk person i samma virus, kan känna sig trygg från att sprida smitta, medan vaccinationen endast hjälper från att bli smittad. Eftersom en vaccination inte är ett botemedel, stiger en potentiell risk att sprida ett möjligt vilande virus. 

Därför tycker jag det är hål-i-huvudet att minimera antikroppstesterna. Ett bra alternativ hade varit likt stelkrampstesterna innan sprutan. Har individen ett lågt skydd mot stelkramp, då är det troligt (Covid-19) att viruset är borta mer eller mindre och, ska vaccin ges!

  • Like
Added a post 

Jag tycker inte alls att det är korkat att neka Astras vaccin - om vi nu ska vara petiga med chansen att dö!

FHM rekommenderar Astras vaccins säkerhet med jämförelsen att dö i Covid-19. Det är mycket större risk att dö i Covid än av sprutan. Vi pratar casinoverksamhet, det är större chans att vinna om vi satsar mer än om vi fis-spelar. Å andra sidan är risken att förlora 1 miljon kronor på en månad större än att vinnna 1,1 miljoner på samma tid. Alla som spelar vinner nämligen inte en miljon bara för att de spelar med samma höga insats.

När det gäller sprutan fungerar logiken tvärtom. Vi väljer att skydda oss med isolering, handsprit, munskydd och visir, så länge vi inte smittas har vi inte riskerat att dö. Vi har gjort allt vi kan.

Väljer vi å andra sidan att ta sprutan, med kunskap om att den kan ta livet av oss, då har vi psykologiskt sett utsatt oss själva för den faran vi så enträget försöker skydda oss ifrån.

FHM resonerar att "lite svinn" får man räkna med, medan den enskilda upplever att det "lilla svinnet" är hens liv. Upplevelsen av att FHM spelar rysk roulette går inte att bara rationalisera bort. Risken att dö i Covid är alltså större om man smittas av viruset. Smittas man inte av viruset är risken att dö, större med Astras vaccin.

Däri har vi problemet.

Medan Danmark har uteslutit Astras vaccin, har det meddelats i Sverige att vi inte har råd att välja bort det. Det handlar alltså om pengar. Att livet ska hänga på huruvida vi har rätt utrustning eller inte, känns som ett moraliskt förfall. I alla fall när vi vet att en dos kan om det vill sig illa, ta livet av oss.

Läser man innantill om de fall blodproppar ser det ut att vara flest kvinnor och ingen över 70 år, vilket är anmärkningsvärt då Sverige satt en lägre gräns vid 60. Problemet är som det ser ut, att hänga ihop med hormonbalans och Östrogen. Jag har fortfarande inte släppt Ebolafallen med liknande symptom. 

Vi har alltså inte funnit orsaken till varför detta sker och det är problemet för alla!

  • Like
Added a post 

När jag skriver på bloggen, då kan jag tipsa om olika kurer. Det är kurer jag har testat. Jag tipsar inte lika gärna om kurer privat, för då rekommenderar jag något direkt till en människa som litar på min goda vilja.

Jag är inte läkare och mina tips kan slå ut annan kanske livsviktig medicin. På nätet lyder jag under en annan tanke, att du inte alls blint kommer lyssna på vad jag föreslår, mer ta det i beaktning och höra dig för. Det är så jag resonerar själv när jag läser om tips.

Ex Grapefrukt är bra med den lilla dosen kinin i för det flesta som är trötta och alltid förkylda och har ont, men inte bra alls när individen äter "blodmediciner". Bra kurer är alltså bra när de inte är dåliga. Precis som bra nyheter med 24 miljarder extra mot arbetslösheten är bra för alla konsulter som leker arbetsförmedling med lika dåliga resultat, men inte för de arbetslösa vars chanser inte ökar alls.

Efter analys av hur människan upplever information på nätet, inser jag att källan där det skrivs är viktigare än innehållet. En källa kan anses säker om dess fundament är känt. Om vi tar FHM i Sverige, så innebär just namnet på organisationen trovärdighet, trots att felaktig information och rekommendationer har presenterats upprepat.

Läkare utanför FHM kan ha haft avvikande åsikter, men anses då vara motsträvande och närmast konspiratörer. Läkare som varken motsäger det ena eller det andra behåller ett öppet sinne och följer de rekommendationer som ges till dess andra har bevisats vara bättre. Forskare arbetar med att hålla öronen öppna åt alla håll och tar till sig av även små åsiktsmaskiner som mig själv. -Är inte Covid löst, då är det inte löst.

Den enskilda individen saknar den här kapaciteten. Den saknar bakomliggande fakta, medicinsk expertis, forskarerfarenhet och förmåga att avgöra vilken information som är av vikt.

Om en sjöfågel dör i Atlanten, kan detta vara kopplat till Covid-SARS, men det kan även vara kopplat till ett oväntat åskoväder och med bristen på den enskildas egna kompetens i varje ämne från poltitiska drag, till virussjukdomar blir vi "sitting ducks" och förlitar oss på gilla-markeringar, Trusty's rekommendationer och den fundamentala hierarkin i samhället som ska gardera vår säkerhet.

Alla vet vid det här laget att "okulara" bevis köps för miljarder varje år och gör alla från influencers till Amerikanska pastorer rika. Vi litar blint på den säkerhet vi tilldelas, men aldrig på vår egen förmåga och ifrågasättandet riskerar att stämplas som foliehatt.

 

  • Like
Added a post 

Det här är en av de märkligaste lagförslagen jag har upplevt.

-Åsiktsförbud, åsiktsförbud för att faktakällorna motsäger varandra, åsiktsförbud för att omfattande faktainhämtningar har lett till möjlighet att tolka information olika, kunskapsbredd att tolka information olika, möjlighet att dra egna slutsatser genom utvecklad analytisk förmåga - allt ska ersättas av en enda sanning?

Min sanning är efter 27 års studerande olika ämnen, att det finns ingen "holitistisk sanning" och den som tror det är dum!

  • Like
Added a post 

Jag är inte helt bekväm med att bli sjukvårdsbiträde efter 30 år som tekniker. Men ur ekonomisk synpunkt är pendlande på Socialbidrag något endast en masochist skulle utsätta sig för. Någon som älskar smärtan att bara "nästan" överleva men inte helt, för delar av kroppen och psyket lämnas i pant vid varje utdelning.

Jag som är van att skriva rutiner och göra utredningar, bygga modeller och granska arbetssätt, -hittar vansinnigt mycket jag skulle kunna göra om eller adoptera själv (det är så bra) som skulle kunna förändra hela den här formen av vård. Men jag kan inte, det är inte mitt jobb den här gången och jag har fått börja om från början i ett yrke jag aldrig skulle ha valt själv, resursslöseri tänker jag, som likt en gammal hund står och tittar på matte när hon säger "sitt" och nickar med sitt huvud, -inte fasen fattar jag vad hon menar.

Men trots detta, likt våra svenska kärnkraftverk som pumpar ut miljarder ton radioaktivt vatten i havet och gör laxen självlysande, så är det ett mindre pris att betala när bilbranschen vill byta ut de bilburnas färdmedel, -money makes the world go-around!

Istället står jag framför dessa äldre eller förtvinade kopior av mig själv som är helt i händerna  på vår goda vilja. Så bräckliga, så förvirrade, så trasiga, så sköra, så glada, så arga, så rädda. Jag tänker -herregud, tänk om jag gör hen illa?

  • Like
Added a post 

Vi kan inte bli av med Corona just för tillfället och måste leva med den kunskapen, de som vill och kan vaccinera sig har nu möjligheten att göra det, för oss andra blir vardagen mer osäker, men vardagen fortsätter!

Jag flyttade ut i skogen med kunskap om att jag kunde påtvingas ett eremitliv och så blev det. Det är inte så stor risk att jag blir sjuk i Corona, mer dör av hjärtinfarkt där ambulans och sjukvård inte hinner fram i tid.

I det stora hela betyder det inget om jag dör, det är bara för mig och mina närmaste min förestående död skulle spela roll, inget som samhället lägger större vikt vid, även om jag dragit in några mille i skatt! Inte ens om Stefan Löfvén dör eller Madonna, så ger vi mer än en axelryckning.

Jag tycker på fullaste allvar att det är dags för våra förtroendevalda att dra skägget ur brevlådan nu. Så här ser det ut, vi har fattat galoppen och nu måste vi fortsätta! En fattig rullar aldrig ihop och dör, lamslagen av sin fattigdom och det kan inte vi göra heller trots att Corona härjar!

Se det som ett krig och ta händerna ur fickorna, vi kommer att dö oavsett, gör inte lidandet värre! Jag låter säkert som liemannen själv men kan inte låta bli att utstöta "vi är inte borta än, kavla upp ärmarna"!

Jag vet inte vilka som påstås lida mest, de sjuka eller de styrande? Beteendet att fånga orsakssamband ett och ett halvt år efter det att viruset högg sina tänder i världens befolkning får mig att resa ragg. -Herregud männska, vi är inte borta förrän vi är borta, än finns tid att göra skillnad. Utveckling kommer oavsett vi är med eller inte. Jag väljer att vara delaktig i framtiden!

Det finns ingen andra och tredje våg Covid-19, det finns en och den kan inte tämjas så enkelt och det får vi leva med till dess våra forskare förstår virusets vilja att överleva. Det betyder inte att vi alla ska förlora oss i väntan på det ultimata botemedlet, det betyder bara "shit happens and now we have to live with it"! Det är inte ultimat, men det är inte livet normalt sett för de flesta heller!

En önskan är ju -gör inte situationen värre än vad den redan är! 

  • Like
Added a post 

BennyButler är till skillnad från WordPress, sökmotorvänlig! Sidan stiger snabbt i sökmotorresultat, mycket snabbare än vad jag har tidigare erfarenhet av när det gäller plattformar. Den skär som kniv genom smör.
Även om plattformen är sammansatt för BennyButlers syfte, tillhör tekniken ett gäng killar och tjejer i Opensource.

Jag testade att lägga på Google Ads (vilket jag har haft minimal nytta av de senaste 20 åren) och kodsträngen orsakade hinder att synas. Detta är eller borde vara av intresse för fler än utvecklare.

Som många vet har jag arbetat med över 400 plattformar och det största problemet för precis alla publicister är synlighet på internet. Som en heads-up, visste du att WordPress har inbyggt "noindex" på varje sida och så djupt som i databasen.

Möjligheten att göra en "override" på noindex för den vanliga användaren är en skenmanövrering i "settings". Genom att hindra sökmotorer från att indexa nya artiklar får plugintillverkare chansen att sälja sina verktyg och ger WordPress egna tekniker mer jobb.

Det finns inget argument varför en opensource WordPress-plattform ska vara osynlig för sökmotorer, då de flesta som vill ha en hemsida vill synas! Att no-indexa hemsidor är alltså ett affärsknep för div plattformar.

I detta fall är jag klart överraskad över antalet besökare och hur BennyButler stiger i sökmotorerna. Jag testade att lägga på Adsense. Trots den skenande läsardensiteten svarar Google "din hemsida saknar innehåll", vilket den här gången fick mig att plocka bort BennyButler från deras lista.

Jag blev misstänksam redan 2016 när min 20 miljoner besökare, bl a genom Kinas största sökmotor, ledde till att avdelningar på Google i Afrika tjänade på mina annonsintäkter och inte jag.

BennyButler är "vi" och det låter fel när jag säger "jag", men det är "jag" som byggt för allas framgång!

Jag misstänker helt enkelt efter en helikoptervy av min erfarenhet att man som Google i platsbrist hellre begränsar uppstickare än bemedlar dem. För nya publicister tillika entreprenörer är det en dödsstöt, medan det för Google blir högre inkomster och mindre arbete.

De får inkomster av publicister varje gång publicisternas annonser syns och slipper betala för alla internetplatserna de uppbär. När jag plockade bort Adsensekoden ökade antalet läsare igen.

Nummer 2 i problematiken är SSL-certifikatet. Det vi ser som tekniker och utvecklare är en form av säkerhetscertifikat. Certifikatet innebär i praktiken inte alls högre säkerhet, avsaknaden av ett bara begränsar sidor från att synas. 

Certifikatet är kostnadsfritt, det sker per automatik och http framför https gör ingen som helst skillnad på riktigt. Det bara visar att det var länge sedan en sida uppdaterades!

Problemet med https och SSL är att det öppnar för omdirigeringar. Det betyder att html-koder som Adsense enkelt kan dirigeras till andra som profiterar på hemsidans besökare.

Tycker du annonsintäkterna sjunkit, plocka bort annonskoderna!

För att hitta den eller det företaget som skor sig på dina besökare, måste du först koppla upp dig mot ditt SSL-certifikat, när du kan utveckla hela tråden, då först ser du vart dina besökare allokaliseras. Du kan med andra ord räkna 10 miljoner bessökare via din hemsidas- och servers statistik men endast få tillgodogöra dig en promille i annonsintäkter.

För att klargöra, när började din tidning förlora läsarintäkter och när började vi använda SSL på riktigt? Vi började använda SSL när TSL förtydligades 2018 och användes inom webbläsaren Navigator, något vi mest utnyttjar via våra androider.

Utvecklarna inom Navigator är både Mozilla och Google vilket gör det svårt att uttrycka en enskild orsak och utvecklingen grundar sig enkom på Opensource och frivilliga. 

När SSL påtvingades oss 2018 gick tidningar som Metro i Sverige, i graven. Jag fann att alla mina annonsintäkter tilldelades ett Amerikanskt säkerhetsföretag med huvudkontor bl a i Afrika och härefter har jakten på inkomst och överdrifter bara stigit.

För att förlora besökarintäkter verkar det såleda krävas att din plattform är inställd på "noindex", att annonserna är ihopkopplade med en HTML-tagg i din server, att ditt nätverk (router) innehåller en specik IBM-kod och att när de samkörs för över besöksdata till annonsdistrubitören och istället för att logga in på din bank, loggas data genom "overpass" till ett vilande konto hos samma distrubitör, exempelvis Google Adsense!

  • Comment
  • Like
Added a post 

Ivar-Lo Johansson har påverkat mitt författarskap. Det var någon gång på 80-talet som en ur Svenska Akademin berättade under en lektion att Ivar-Lo minsann var värd att läsa, för att han bröt roman-normalens skönskildringar med den psykologiska känslan som förmedlades i böckerna. Psykologer tog till sig vad han skrev för första gången i Sverige.

Det blev en ny era för mig då min konst och författarskap tog en ny vändning. Jag ville teckna så att åskådaren kände något, jag ville skriva så att att läsaren inneslöts i en annan värld, jag ville uttrycka mer än bara ord när jag talade.

Jag blev pedagogisk.

Till skillnad från det koncentrerade meritokratsamhälle vi lever i, där utvalda delar av meriter endast har betydelse, ville jag föra hans arv vidare, det finns mervärde och större utväxling av självupplevd faktisk kunskap. Beröringen var större än papperskopian som teoretiskt visade att vi kunde beröra om vi ville. Jag blev ärlig helt enkelt!

Under det senaste året som 50-åring har jag reflekterat starkt över mitt beteende genom decennierna. Jag har backat från ståndpunkter, jag har förstått min Nemesis, jag har börjat acceptera mig själv som icke perfekt och "this is it", det här är vad du får vid vårt möte!

Det har varit den största utmaningen, att presentera min egen historia med brister och fel och att ärligt kunna säga "jag räckte inte till" eller "jag förstod inte bättre". Det är ur försvarssynpunkt ett vanligt återkommande alibi, när fokusen ligger på att förklara brister för en jury. Det innebär inte att vi själva tillfullo kan acceptera hur livet blev som det blev och inte som vi ville.

När vi istället nått punkten, mycket senare i livet likt en självisolerad guru i en grotta för insikt, då först sänks alla krav på att passa in och de kugglika hjulen i vår hektiska tillvaro saktar ner. Det finns plötsligt inget mer att prestera och ett lugn sänker sig.

Det här lugnet har även gett mig möjlighet att korrekturläsa mina manus otaliga gånger. När min mamma sa på 80-talet "du måste skriva om och skriva om, massor av gånger innan du är nöjd", då förstod jag inte vad hon menade. Jag tog informationen som en spark, att det jag gjorde inte var bra nog. Det hon menade var - du har plotten klar, nu ska du göra den förståelig för andra!

Ivar-Lo hade inte samma krav på sig att passa in, han kände sig som folkets röst och likt honom skriver jag ur min egen erfarenhet på många plan. Romantiseringen emellan är den teknik många av oss författare inte begriper.

Mycket likt konstnären vill vi beskiva något, men utan att åskådarna förstår genom igenkännande eller teoretisk kunskap, blir våra alster betydelselösa! Man kan skildra samma scenario på hundra olika sätt och inte ens den bästa avbildaren är garanterad att kunna återge den sanna känslan.

Vi blir frustrerade och vill trycka våra verk in i skallarna på folk som möter dem, men det går inte. Vi faller framför vår egen guillotine om och om igen. För rastlösa, för ivriga att passa in, för envetna att lyckas.

Läser du "Gårdsfarihandlaren" nu blir du säkert lite besviken. Du vill få den där känslan som jag fick på 80-talet. Men misströsta inte, det är inte meningen att du ska se bokserien som en pånyttfödelse, för den första boken jag läste var "A Modest Proposal" av Jonathan Swift på 70-talet innan jag fyllt 11 år. Jag ger dig skillnaden här och nu.

"A Modest Proposal" var en satirisk skildring 1729 av den Irländska författaren Jonathan Swift. Precis som Bellman i apistlarna eller Cervantes "Don Quiote", Röda Rummet av Strindberg eller Dante och "Den Gudomliga Komedin", här är alla verken skrivna så att författarna mer eller mindre slipper halhuggning!

Det som är så färskt och banbrytande i Gårdsfarihandlaren är att satiren uteblir, fattighjonet får status i form av en egen bok och vi får "känna" hur det känns att bli levande begravd som en av ringa betydelse för det fina samhället!

Vi fokuserar på hjältar i vardagen än idag, som med pappersdokumentation kan hänvisa till sin kamp och framgång, medan det är hjältarna på andra sidan jag vill införliva i mina alster. Känslan av att vara den som faktiskt gör skillnad med sitt liv som offer, som till dagens datum endast är den del av statistiken för dem med meriter bygger som sin framgång.

Det är svårt att skriva så någon bryr sig. "Facilius est, quam A tragoedia comoedia" -det är lättare att skriva en tragedi än en komedi! I Rom kunde en dålig komedi resultera i stenkastning, I England kunde den resultera i äggkastning eller kast med ruttna grönsaker, likaså i Sverige.

Den verkliga historien är alltid ett vågspel att publicera även idag, då de allra flesta njuter av lyx och framgång, eller lider av katastrofer och undergång. Folket på läktaren i Kolosseum existerar än idag.

Det ger helt enkelt inget alls utan att basera sitt liv runt meritokrati och misslyckas man i den enkla kunskapen, då har man tur om man bara blir bortglömd!

 

  • Like
Added a post 

I morse insåg jag att jag måste backa. Backa för att få ett fågelperspektiv över världsläget. Det började med en dröm om en vitbeige spindel som i ihoprullat tillstånd liknade ett hängande skrynkligt blad eller en blek frukostflinga.

Egentligen var det den osynliga spindeltråden som fick mig att vara försiktig nog och inte bara vifta iväg det jag trodde var skräp. När jag kom närmre spredde den ut sina ben och visade ett attackläge och när jag backade krullade den ihop sig igen.

Jag gjorde så några gånger och när sanningen hade nått mig på djupet började paniken komma. Jag rationaliserade den möjliga faran, kände hur mina ben låste sig och tvingade mig backa ifrån genom att koppla ur kroppens automatläge och styra bort manuellt. Mycket verklig känsla!

När jag hade vaknat till efter duschen och värmer vatten till kaffet, bläddrar jag bland nyhetsrubriker. Förr gjorde jag det för att hålla koll på världsläget i kampen mot tidningarnas desinformation som de naivt sprider för klick och uppmärksamhet. Mina fynd publicerade jag ilsket som en tonåring på min egen tidning. Jag hade 20 miljoner besökare i månaden till dess någon kände att nu får det vara nog.

Idag har jag inget behov av att bläddra bland hetsande rubiker och har blivit mycket lik min pappa, allt jag snappar upp kan användas som diskussionsunderlag vid oförberedda möten med okända människor. Jag kan använda vilken sida i sakfrågor som helst för att aldrig bli långtråkig. 

Men problemet är känsligare än så. I morse backade jag bort från rubrikerna efter att ha läst om den unge mannen som tragiskt nog sköts till döds i misstag av polisen i USA. Jag backade från de hetsande tidningsrubrikerna och händelserna, funderade ett tag över "stun gun" och kände poliskvinnans rädsla för det växande civila motståndet. Han hade krånglat och då var hon så nervös och rädd att hon kände sig tvingad att ge ett barn i mina ögon, en kraftig elektrisk chock. 

Hon tog fel pistol. Jag funderade på pumparna vid bensinstationer och minns problemen med oktanbänsle och diesel. Att pumpa fel hände var och varannan dag, det tog 20 år eller så innan man bestämde sig för att skilja på pumparna fysiskt.

Det tog tid för att bensinmackarna inte blev personligt ansvariga för missödet, det var kunden. Den förklaringen räckte såtillvida inte denna gång. Polisen var en dekorererad hjälte i folkets ögon innan och hon visste skillnaden på pistolerna mycket väl. Något annat hade triggat henne att göra en "override" över det automatiska systemet i kroppen och likt min dröm om spindeln, blev stel av skräck.

För att undgå omeddelbar fara tvingar hon kroppen att lyda och då kopplas andra funktioner ur, hon drar pistolen, upplever ingen skillnad och utbrister "oh shit I shot him"! Detta utrop drog mig tillbaka till en psykologilektion om en ung kille som krashat mot ett träd med sin motorcyckel mitt i natten, sekunden innan smällen hade han tänkt "oh shit" och på sjukhuset upprepar han om och om igen "oh shit" innan han dör.

Poliskvinnan hade säkert insett felet sekunden innan den unga mannen sköts, medan hjärnans processor inte fick ut varningssignalen i tid, kroppen hade redan börjat parera i paniktillstånd och logiken var urkopplad.

Här backar jag mer, bilden sa mig något nytt. Polisen är rädd för det växande civila motståndet och jag börjar få mitt fågelperspektiv. Upproren växer och lagens väktare känner sig inte som del av civilbefolkningen, de har blivit en minoritet med rätt att bära och använda vapen mot andra människor och vet att rätten att använda vapen hos civilbefolkningen för att skydda sig, kan användas mot poliserna själva.

Var kommer tidningarnas roll in i det hela, kanske du tänker? För mig ser det ut så här, tidningarna och sökmotorer som Google, har lika stort ansvar för att spä på de växande problemen i samhället globalt. 

En tidning har ingen framgång i att bara skriva om Pelle med sina tre katter i skogsgläntan. Det är inte ens en nyhet. Det är artiklar ur Allas eller Hemmets Veckotidning. Nyheter är det som folket vill veta om vad som hänt de senaste 24-timmarna eller uppdateringar om gamla nyheter som skett det senaste dygnet.

Det ovan är problem 1. Eftersom Google bland andra inte separerar nyheter (tid) med historiska dokument, dras varje polisincident genom tiderna upp varje gång någon söker. Det senaste nya syns inte då vikten av information enligt sökmotorer baserar sig i antal besökare tidigare. Agoritmer igen. Läsaren kan helt enkelt inte nå senaste nytt om hen inte vet vart det publicerats från gång till gång, istället matas vi med det som hände för upp till 10 år sedan (vilket självklart är kassakor för tidningar ochh publicister). Det spär även på känslan om orättvisa, maktfullkomlighet, förföljelse och koncentration av händelser. Google News per se är både tvingande och saktfärdig. Nyheterna där kan ligga kvar i veckor.

Problem nr 2 är att tidningarna saknar en psykologisk förståelse för artiklar de publicerar i jakten på inkomst och antal besökare. Vad händer när de publicerar samma nyhetsartikel ur flera synvinklar, när algoritmerna styr läsarnas upplevelse?

Vi behöver Internet Archive och Wayback Machine, men ett eget för Sverige. Det Amerikanska är lika politiskt påverkat och Alexa själv styrande makten som en hohtfull och eldsprutande drake.

När vi har vårt eget Internet Archive bör allt äldre på internet än 4 veckor, förpassas dit. Tidningsmoguler kanske drar efter andan i ren fasa -men vi tjänar ju bäst på de gamla artiklarna och de utgör ju grunden för storleken på vårt spindelnät?

Jag kan lugna sådana tankar direkt, -tvärtom på många punkter! Att arkivera och automatiskt katalogisera äldre artiklar kan få läsare att stanna kvar på er tidning och bläddra i timmar. Det frigör plats i sökmotorer som Google, vilket leder till att nytt får större spelutrymme och ju fler artiklar ni publicerar, ju större chans att synas (vilket även små lokalblaskor skulle tjäna på).

Sökmotorerna idag är tunga och otympliga, det säljs besökare till bloggar och nya tidningar för miljarder varje år som ska konkurrera med dem som ebjuder flest genuina uppdateringar, det säljs sponsorskap baserat på lurendrejeri och den som får betala det riktiga priset i slutänden är internetanvändaren, likt illustrationen om mackarna med oktanpumpar och diesel. 

Nu har vi snart gått ett varv och kan sluta "en" psykologisk cirkel åtminstone. Det som påverkar världsläget är helt enkelt den isolation av tankar och omvärldsåskådning var enskild individ befinner sig i. Den är påtvingad oss.

Vi kan påstå att skräck säljer både röster i politiken och tidningartiklar. Vi ser inte det själva för att vi skriver för lön eller skrämmer för partiets växkraft. Det är inte tydligt när vi står mitt framför våra egna mål som politiker eller journalist eller utvecklare på Google, att vi skapat den destruktiva situationen själva, för vi kan verkligen inte backa bakåt och se hela sammanhanget.

Vi gör en "override" och kopplar ur det automatiska systemet, för att med kraft tilldela den extra stöten som rationaliserats fram i panik för vårt eget bästa och utstöter en sekund efter kraschen "oh shit"!

-Cirkeln är sluten!   

 

  • Like
Added a post 

-Usch, säger jag bara!

Jag har skrivit ett x antal böcker och publicerat som eget förlag. Viljan att få uttrycka mig har alltid funnits. Jag har sålt just science fiction serien i massor men är långt ifrån en hit.

Sista delen av samma serie håller jag på att slutföra nu. Nu har jag insett vilka undermåliga verk jag har gjort innan. Jag vill avsluta serien med en storm och det har orsakat otaliga korrekturläsningar, glapp på månader emellan och irritation var eviga gång jag har läst mitt alster. -Usch!

Jag har trots allt publicerat och det fortsätter att sälja, så jag kommer inte i den närmaste framtiden rätta det tidigare. Poängen finns där och allt annat krafs som jag briljerat med, det får duga.

Efter jobbet igår var jag däremot trött och enveten och ville ta upp den sista opublicerade delen och fortsätta där jag slutade. Läser hela romanen igen, ser glapp i utvecklingen och rättar och där, just där kommer flödet jag har sökt i så sjukt många år!

Från ingenstans (eller efter ett år av korrekturläsning) blir gestalterna riktiga människor och boken tar för första gången form. Det kändes enormt stort, jag har gått från telefonkatalog till en bok som faktiskt är värd att läsa.

Problemet för mig som författare har varit att avbilda den handling jag har i huvudet, att inte dränka läsaren med fakta, att låta läsaren gå samma väg som jag i mitt framställande så förklaringen känns naturlig.

Ett annat dilemma för just mig har varit brist på känsla. Jag har korrekt avbildat händelserna men påminnt i mitt skrivande om Ditlev Tamm, professor i lagar. Att läsa en väldigt liten bok av honom är som att försöka tyda hieroglyfer, det tar enorm tid trots att allt är skrivet med ord. Älskar hans böcker men kommer aldrig hinna läsa alla innan jag dör.

Jag har rationaliserat mitt sätt att skriva som artistens egenhet och särställda prägel. Vilket självklart är bullshit baserat på ett kort tålamod och lättkränkhet. Jag ville gå ut med (lämna serien) en smäll den här gången eftersom jag vet att det andra jag har författat är bristfälligt. Jag har verkligen lagt manken till!

Många som skriver har spökskrivare, de är utbildade att sätta ihop plotten på ett trovärdigt sätt. Romanförfattare läser romaner, thrillerförfattare läser thrillers och romantiserade historieförfattare läser romanhistoria, det är enkelt. Jag å andra sidan minns inte ens sista gången jag läste något som inte var en faktabok, illustrerad vetenskap eller försökte memorisera algoritmiska kombinationer.

Som författare utan spökskrivare och förlag så har vi en enormt stor utmaning framför oss, vi är som uppfinnare (tänker på min pappa), som måste kunna uppfinna för människans nytta, måste förstå hur uppfinningen ska presenteras för sponsorer, måste ha verktyg och pengar att kunna bygga det första exemplaret själv, måste vara utbildad säljare, måste förstå vilka som drar i trådarna och måste ha grepp om den tekniska processen att lagligt lägga sitt skötebarn till försäljning!

Det tragiska i utmaningen för oss författare eller innovatörer är (utan att vi gör vår kreation fulländad) att vad vi än skapar, kommer det förr eller senare en kapitalist som utnyttjar och stjäl.

Vill du lyckas med en bok som tar 3 månader att skriva, använd de följande 7 månaderna att korrekturläsa den!

 

 

  • Like
Added a post 

Jag läste för 4 dagar sedan att 79 personer hittills har dött av Astras Covid-19 vaccin och betydligt fler har fått blodproppar. Nu hittar jag tyvärr inte tidningarnas artiklar igen och låter antalet bara ligga som en möjlig påminnelse om att något kan vara fel med deras formula!

Jag jobbar inom sjukvård idag och är kanske inte den bästa för jobbet, jag svimmar nästan när jag ser sårskador, jag tycker synd om alla och det gör mig till en bromskloss i effektivitet. -Ironiskt nog!

Däremot är jag ju tekniker så själva processerna fixar jag bättre än andra även inom sjukvård, fast det jobbet har jag ju inte! Men det hindrar inte mig från att söka lösningar privat.

Jag har försökt leda Astravaccinets ingrediensers påverkan på kroppen och detta har jag kortfattat funnit:

  • Den mest troliga oraken till blödningarna är att vaccinet innehåller ett isolerat Ebolagenom och eventuellt antikroppar från primater som inte tillhör människan - apa.
  • Det är skapat på samma sätt som stelkrampsvaccin. Likheten med antal människor som får blödningar vid Ebola är jämförbar (om vi tillägger att vaccinet har tvättats).

 

  • Like